Cheile Gradistei

Nu har vi varit här i Cheile Gradistei, Rumänien, i över en vecka. Alla individuella loppen är klara och för min del har det varit blandade känslor.

Tävlingarna inleddes med distansen. Jag sköt bra, jättebra egentligen, bara en bom på fyra serier. Däremot fungerade inte åkningen alls. Har väl egentligen känt det ett par veckor att jag varit lite seg men haft förhoppningen om att allt bara är enligt plan. Att jag snart kommer att känna mig piggare. Iallafall så blev det en 33:e plats på den tävlingen. Var riktigt besviken.

Ett par dagar senare var det dags för sprint. Målsättningen för dagen var att vara offensiv men samtidigt kontrollerad. Hade en mycket bättre känsla i åkningen och efter ett fullt skytte i liggande och en bom i stå (som lika gärna hade kunnat blivit någon till då det drog in dimma på vallen..) så åkte jag iväg på spurtvarvet. Var riktigt trött men krigade ändå på. Placeringen blev 22. Kanske inte mycket för världen men för mig var det ett kliv framåt. Att känna att jag kunde öka och ta ut mig ordentligt var skönt.

Med den känslan i bakhuvudet startade jag dagens jaktstart. Hade samma taktik som på sprinten, hålla mig lugn första varvet för att sedan kunna öka. Första varvet gick bra, fick en bra rygg i början och kunde hålla mig lugn. Bommade ett skott var i båda liggande serierna och satte sedan en nolla i första stående. Hade innan dess fallit ner ganska många placeringar men då klättrade jag upp några igen. Avslutade med ännu en etta i sista stå och då tappade jag någon placering igen. Sista varvet var bara att genomlida. Lösa spår och stumma ben är inte en klockren kombo så var skönt när jag fick gå i mål. Blev 34:a. Ännu ett lopp där jag känner mig besviken. Vill mer än vad jag har fått ut.

Även fast dessa tävlingar har gått långt under förväntan finns det ändå små ljusglimtar jag plockar med mig.

Sedan att Hanna tagit två guld och Anna ett brons och en 4:e plats är otroligt kul. Tycker det är viktigt att man kan glädjas åt andras framgångar även fast man själv har det motigt.

Att vi dessutom har haft kanonväder nästan varje dag med stekande sol har inte varit fy skam. Det har resulterat i en inte så smickrande pannbandsbränna. Antar att det är smällar man får ta.image

imageimage

image

/Felicia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *